Teknikutvecklingen inom området kom igång på allvar i slutet av 70- och början av 80-talet som en effekt av den forskningsverksamhet som startade inom "Projekt helträdsutnyttjande" (PHU) år 1974. Det fanns flera anledningar till projektets uppkomst, bl.a. en befarad framtida virkessvacka och oljekrisen 1973/74. Dessförinnan, under i stort sett hela 1900-talet, hade en viss sporadisk teknikutveckling pågått framför allt inom det småskaliga området. Vid tidpunkten för 2:a världskriget, Koreakrisen etc. lades bl.a. stora resurser på att utveckla teknik för en rationell vedhantering.

I början av 80-talet koncentrerades FoU-verksamheten på att ta fram teknik för sönderdelning av träd och träddelar till flis. Nya system för små- och storskalig hantering och transport av flis utvecklades. De stora fördelarna med flis för småskalig uppvärmning, jämfört med det traditionella brännvedsortimentet, var framför allt att eldningen kunde automatiseras. Att flisalternativet sedan inte blev av den omfattning man hade förväntat sig beror sannolikt till stor del på den starka traditionen för vedeldade lösningar.

Expansionen av trädbränslen har framför allt ägt rum på den storskaliga sidan, där utbyggnaden av trädbränslebaserade fjärrvärmeverk varit omfattande. En stor del av bränsleråvaran här utgörs dock av skogsindustrins biprodukter i form av flis, spån och bark. Därtill tillkommer en viss import från bl.a. Ryssland och Baltstaterna. Användningen av primärt skogsbränsle har därför varit av relativt liten omfattning.

Användningen av trädbränsle för uppvärmning har visat sig ge en rad positiva effekter på ekonomi, sysselsättning och miljö, varför man kan förvänta sig en fortsatt utbyggnad på främst kommunal nivå. Flera kommuner som redan byggt ut fjärrvärmen i centralorten kommer sannolikt att inrikta sig på en utbyggnad av mindre fjärrvärmeanläggningar, s.k. närvärmecentraler, i de områden som inte är lönsamma att ansluta till befintligt fjärrvärmeverk. Eftersom tillgången på skogsindustrins biprodukter är begränsad och en fortsatt utbyggnad är att förvänta, är det högst sannolikt att efterfrågan på primärt skogsbränsle kommer att öka.

Uttag av skogsbränsle från slutavverkningar, s.k. GROT, har hittills dominerat marknaden. I framtiden kan man dock räkna med att skogsbränsle även kommer att tas tillvara i samband med röjning och gallring av ungskogar. Det finns flera skäl till detta, bl.a. att det kan uppstå brist på lämpliga slutavverkningsobjekt inom vissa lokala områden. Det finns också ett ökat intresse från skogsägarhåll att öka uttaget av skogsbränsle från tidiga gallringar. Anledningen till detta är främst att andelen självföryngringar ökat kraftigt under senare år, vilket i kombination med en minskad röjningsintensitet resulterat i högre stamantal, stor diameterspridning och trädslagsblandning i gallringsbestånden. Detta har i sin tur inneburit att det har blivit svårare att få ekonomi i gallringarna vid uttag av traditionella gagnvirkessortiment. Till detta kan läggas stora arealer med eftersatt röjning, där ett uttag av skogsbränsle skulle kunna ge ett ekonomiskt bidrag till behövliga skogsvårdsåtgärder.

Parallellt med den fortsatta utvecklingen av teknik och metoder för uttag av trädrester från slutavverkningar pågår numera även en utveckling av teknik och metoder för uttag av skogsbränsle från röjnings- och gallringsbestånd. I det sistnämnda fallet har utvecklingen inte pågått någon längre tid, varför den i viss mån fortfarande präglas av "trial-and-error". FoU-verksamheten inom området har dock visat att det finns intressanta framkomliga vägar, varför man kan förvänta sig att funktionsduglig teknik inom en relativ snar framtid kommer att finnas tillgänglig på marknaden.