Det finns alltså viktiga miljöfördelar med vedeldning, men fördelarna kan minska radikalt när man eldar på ett felaktigt sätt. Vid felaktig eldning kan stora mängder aromatiska kolväten och andra, cancerframkallande ämnen spridas tillsammans med sot och tjära till omgivningen.

Kveseth (1982) menar att vedeldning är förenat med hälsoproblem främst genom utsläpp av bl.a.
polycykliska aromatiska hydrokarboner (PAH). Senare studier, genomförda av bl.a. forskare på Chalmers vid avdelningen för kemisk miljövetenskap, visar dock på att farhågorna med vedeldning kan vara påtagligt överdrivna. Bl.a. har man genom mångåriga studier kunnat konstatera att rök från småskalig vedeldning innehåller en stor andel fenoliska ämnen med antioxidantegenskaper, och menar därför att hälsoriskerna vid vedeldning måste omvärderas. Vedrök och trafikavgaser jämförs ofta med avseende på cancer och allergier utan att skillnaderna i kemisk sammansättning beaktas. Detta är enligt forskare på Chalmers vilseledande. Den som eldar med ved på rätt sätt och med rätt utrustning, kan med gott samvete fortsätta med det även i framtiden.

Med den prisutveckling som varit på oljan under det senaste året vore det konstigt om inte intresset för vedeldning ytterligare kommer att öka, framför allt på landsbygden där tillgängligheten av ved oftast är god. Ett gott råd är dock att miljögodkänd panna kopplad till lämplig ackumulatorvolym definitivt bör användas av de som har veden som primär värmekälla. Den som eldar i kamin bör framför allt känna till hur man eldar på bästa sätt.

Två av de viktigaste förutsättningarna för bra vedeldning är alltså att värmen kan ackumuleras samt att man använder en effektiv och miljögodkänd panna. Kännetecknet på en bra vedpanna är hög för-bränningstemperatur, omkring ca 1000 0C, och låg rökgastemperatur, omkring ca 200 0C. Skillnaden mellan dessa gradtal nyttiggörs till värme. Om temperaturen i eldstaden inte kommer upp i minst 800 0C passerar en rad oförbrända, energirika och miljöskadliga gaser ut genom skorstenen. För-bränningen blir ineffektiv, miljöbelastningen stor och grannarna missnöjda.

Vad många vedeldare inte tänker på är att bränslet, dvs veden måste vara av god kvalitet för att för-bränningen skall bli så effektiv som möjligt. Bränslekvaliteten är därför den tredje förutsättningen för en bra och miljövänlig vedeldning. All ved innehåller fukt som avgår som ånga under förbränn-ingen. Detta kräver värme! Ju mer fukt veden innehåller, desto sämre blir värmeutbytet. Därför bör all ved torka före eldningen.

Eftersom en vedtrave har en relativt låg fastmasseandel, vilket betyder att kanske 60 % är ved och resterande 40 % är luftmellanrum, är vedens värmevärde (hur mycket energi man får ut av en viss mängd ved) i förhållande till t.ex. oljan relativt lågt. Vid helt torr ved är värmevärdet ca 5 kWh/kg ved, vilket kan jämföras med olja som ger ca 12 kWh/kg. Mängden torr ved som man behöver för ett visst värmebehov är alltså mer än dubbelt så stor som för olja. Redan vid 25 % fuktinnehåll har värmevärdet sjunkit till ca 4 kWh/kg ved. Därför behöver veden torkas före eldningen. I relation till olja är alltså ved ett skrymmande bränsle som kräver jämförelsevis stora lager vad beträffar årsbe-hovet. Därför måste man ofta, p.g.a. utrymmesskäl lagra veden utomhus.

Det traditionella sättet att torka brännved är utomhus i den fria luften, utan någon egentlig kontroll av torkningsförloppet, s.k. ”brädgårdtorkning”. Där avgör till stor del väderleken hur fort och hur bra veden torkar. Dock kan man till stor del påverka torkningsresultatet genom att avverka träden och upparbeta dessa till ved när den relativa luftfuktigheten är som lägst, dvs när torkningsförutsättningarna är som bäst. Den snabbaste torkningen får man om veden huggs på våren. Under ”normala” väderleksförhållanden skall den veden kunna eldas redan samma vinter.

Några allmänna råd är därför:
·    Hugg veden på senvintern eller våren. Bästa torkperioden inträffar under april, maj, juni och juli
      månader.
·    Se till att vedtraven blir ”luftig”. Taka gärna men se till att luften kan passera mellan ved och
      tak. Samma sak gäller under vedtraven. Lägg veden på slanor eller annat underlag så att den
      kommer upp en bit från marken.
·    Vänd gärna veden i den första raden med barken nedåt och resten av veden med barken uppåt.
      Lägg veden i översta raden omlott (som taktegel) så att den skyddas av barken vid eventuell
      nederbörd.

Fördelarna med att torka virket är att man får:
· Bättre lagringsegenskaper
· Högre värmevärde
· Renare rökgaser
· Högre pannverkningsgrad